Att förstå NPF kan vara svårt – vare sig det gäller dig själv, ditt barn eller någon du bryr dig om. Här får du en enkel och trygg guide som hjälper dig förstå vad NPF innebär. Vi går igenom några av de diagnoser som finns och hur de kan märkas i olika åldrar, samt hur och var du kan söka hjälp.
NPF står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – ett samlingsnamn för tillstånd som påverkar hur hjärnan fungerar. Dessa tillstånd kan göra vardagens beteende, inlärning och sociala situationer mer utmanande. Tillstånden kan till exempel påverka uppmärksamhet, impulskontroll, inlärning, socialt samspel, språk och hur sinnesintryck upplevs.
NPF är inte en sjukdom, utan en funktionsnedsättning, och har inte med intelligens att göra. Det handlar om ett sätt att fungera som finns med genom hela livet.
När man pratar om NPF handlar det inte om en enda sak, utan om flera olika diagnoser som påverkar hjärnan på olika sätt. Vissa märks mest i skolan, andra hemma eller på jobbet – och många känner igen sig i mer än en diagnos.
Nedan går vi igenom de vanligaste NPF-diagnoserna och hur de kan märkas i vardagen.
ADHD handlar om svårigheter med uppmärksamhet och/eller hyperaktivitet och impulskontroll.
ADD är en form av ADHD där svårigheterna främst gäller fokus och uppmärksamhet, medan hyperaktivitet och impulsivitet är mindre framträdande eller saknas. Många upplevs i stället som lugna, passiva eller inåtvända.
Autism påverkar hur hjärnan tar in, bearbetar och tolkar information. Det påverkar bland annat kommunikation, socialt samspel, intressen, behov av rutiner och hur sinnesintryck upplevs. Autism följer med genom hela livet och är delvis ärftligt.
Autism kan innebära olika nivåer av stödbehov, vissa behöver mycket stöd i vardagen, andra betydligt mindre.
Tourettes innebär återkommande tics – både rörelsetics och ljudtics – under minst ett år, med debut före 18 års ålder. Många har även tvångssyndrom (OCD) eller svårigheter med uppmärksamhet och impulskontroll.
Tourettes syndrom börjar oftast i 4–7‑årsåldern med motoriska tics, som sedan kan tillta och nå sin topp runt 10–12 års ålder. Därefter brukar symtomen gradvis avta, och många har endast mycket lindriga besvär i vuxen ålder.
Ticsen kan variera över tid, öka vid stress och minska i lugnare situationer.
Språkstörning innebär varaktiga svårigheter att utveckla språk i förväntad takt. Det kan påverka uttal, ordförråd, grammatik, förståelse och förmågan att använda språk i sociala sammanhang.
Språkstörning kan påverka läs- och skrivutveckling samt inlärning i skolan. Svårigheterna kan finnas kvar i vuxen ålder och förekommer ofta tillsammans med andra svårigheter inom NPF.
Forskning tyder på ärftlighet för många NPF-diagnoser. Vissa riskfaktorer kan öka sannolikheten, till exempel:
Vissa sällsynta medicinska tillstånd (till exempel vissa kromosomavvikelser och ämnesomsättningssjukdomar).
Dålig uppväxtmiljö orsakar inte NPF, men en ogynnsam miljö kan förvärra svårigheter – och en bra miljö kan minska dem.
NPF kan påverka oss på olika sätt genom hela livet. För vissa märks det tidigt, medan andra först känner av sina svårigheter i skolan, tonåren eller som vuxna. Behoven kan också förändras över tid – men oavsett ålder finns det stöd att få.
Här går vi igenom hur NPF kan visa sig i olika livsfaser och vad som brukar vara vanligt under just den perioden.
Småbarn: Tecken kan synas tidigt, till exempel försenad talutveckling eller ovanlig aktivitetsnivå (mycket hög – eller låg och “drömmande”).
Skolstart/skolålder: Krav på rutiner, regler och koncentration gör att svårigheter ofta blir tydliga i skolan. Missförstånd, konflikter och inlärningssvårigheter (läsning/skrivning, förståelse, fokus) är vanliga.
Tonår: Socialt utanförskap och stress kan öka. Det är vanligt med samsjuklighet som ångest eller nedstämdhet. Tidig kunskap och stöd gör stor skillnad.
Vuxenliv: NPF finns kvar men uttrycket kan ändras. Många får diagnos i vuxen ålder först efter att ha sökt hjälp. Struktur, hjälpmedel och anpassningar på jobb/studier underlättar. Vid ADHD kan hyperaktivitet delvis ersättas av inre rastlöshet i vuxen ålder.
Om du misstänker NPF hos dig eller ditt barn kontaktar du vårdcentral, elevhälsan, BVC eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Vid behov görs en neuropsykiatrisk utredning som kartlägger svårigheter, styrkor och stödbehov. Stöd ska ges utifrån behov – oavsett om NPF-diagnos ställs eller inte.
Att leva med NPF – oavsett om det gäller dig själv, ditt barn eller någon du står nära – kan ibland kännas både tungt och snårigt. Men du är inte ensam. Många känner igen sig i samma funderingar, samma oro och samma vilja att få vardagen att fungera lite bättre.
Ta ett steg i taget. Små förändringar kan göra stor skillnad, och det finns stöd att få – både i vården och i omgivningen.
